Arkitekturens kärna brukar beskrivas som balansen mellan Skönhet (Venustas), Hållbarhet (Firmitas) och Funktion (Utilitas).

Att få med andra sinnen än bara synen i arkitekturen kan höja den upplevelse man får av en byggnad, alltså öka funktionaliteten. I vanliga fall läggs fokus på det visuella inom arkitekturen. Det man ser med ögat.

När man utgår från ”den friska kroppen” eller ”able-bodiedness” finns risken att man designar miljöer som inte blir inbjudande för andra än den normativa människan. Här finns många aspekter att kan ta i beaktan, och det blir allt viktigare inom arkitekturen att man tar in element som innebär en inkludering av människor med olika funktionsvariationer.

Tidigt under sitt arbete insåg Petra ljudets viktiga funktion för de synskadade. De använder sällan sina händer för att orientera sig, då risken finns att man tar i något obehagligt. Fokuset riktades då istället mot käppen och fötterna.

Strukturer i fasader och golv- och markbeläggning kan uppfattas med både känsel och hörsel. En glasad vägg med en dörr i glas är en mardröm för synskadade då de inte kan avgöra var dörren är. Variation av material blir således A och O.

Viktigt i designen blir att märka ut faror så som tex utskjutande partier och trappor. Detta gör man ofta med färg- och ljuskontraster samt kontrasterande material. Dessa gör att den synskadade blir på sin vakt.