Med ledorden säkerhet och tillgänglighet så har Döda fallet fått ett 870 meter nytt rampsystem.

Historien om Döda Fallet börjar redan natten till den 6 juni 1796. Den natten bröt, det av Magnus Huss, även kallad Vildhussen, påbörjade kanalbygget igenom åsen Remmen och endast på några få timmar tömdes den 24 km² stora Ragundasjön och Storforsen och bildade bland annat en 800 meter torrlagd älvfåra eller kanjon som det också benämns – Döda Fallet.

Kanjoner är ganska ovanliga i Sverige eftersom vår svenska berggrund mestadels är hård och svår att nöta ner, men nu när det är torrlagt i Döda Fallet kan du som besökare se effekterna av kraften i strömmande vatten. Det är slipade hällar, stora stenblock, nedfallsdrammar och jättegrytor.

Emil Persson äger och driver företaget Fjellteknik som är det företag som gjort arbetet med bygget av det nya rampsystemet. Delar hade tidigare renoverats i omgångar men nu byttes allt nedanför järnvägen ut. Totalt handlade det om 870 meter led varav drygt 300 meter består av tillgänglighetsanpassad ramp.

Fysiskt krävande jobb

Det var ett fysiskt krävande jobb med att forsla virke och att bygga mitt ute i den steniga terrängen. Byggandet av rampsystemet i Döda fallet var både likt och olikt det vanliga fjälljobben som Fjelltenik vanligtvis utför. Likt i att det var samma logistiska utmaning som ute på fjället. I och med att det är ett mer robust system så har det krävt enormt mycket material och med jämna mellanrum så fick helikopter anlitas för att lyfta bort gammalt byggmaterial och flyga ut nytt virke i depåer på strategiska platser.

Mer tillgängligt

Den nya konstruktionen är som sagt kraftigare, mindre halkig och framförallt möjlig för fler att färdas över. Den är 1,80 meter bred och lutningen är flackare så det går att ta sig fram med rullstol, om man går med käpp eller har barnvagn. Som på tidigare rampsystem så har även plattformar byggts vid olika sevärdheter och vid vindskyddet är det ett nytt skärmtak.